Filmenflimmer – En sajt tillägnad Patrik Eklunds långfilmsdebut

Jacob Nordenson spelar i Patrik Eklunds debutfilm Flimmer kontorsarbetaren Kenneth, en datorinkompetent och hunsad karaktär som mitt i filmens skruvade handling försöker hitta kärleken tillsammans med en av städerskorna på kontoret som lider av spindelfobi.

Nordenson föddes 1952 i Stockholm, och har celebra föräldrar: hans far är justitierådet Ulf Nordenson och hans mor den före detta Skansen-chefen Eva Nordenson. Hans karriär som filmskådespelare började 1989 med filmen 1939, och på senare år har han setts i storfilmer som Luftslottet som sprängdes och Wallander – Den svaga punkten. Karriären såväl som livet har dock inte alltid varit en dans på rosor för Nordenson. Redan som tonåring mådde han dåligt, då hans föräldrar skildes när han var tolv år gammal. Efter gymnasiet förvärrades problemen och han gick in i en depression. Han blev skådespelare efter att ha studerat psykologi, vilket enligt honom själv kom sig av vilsenhet. Han fick en roll i en teaterföreställning, men det skulle visa sig vara förödande, då all hans tid upptogs av föreställningen eller tankar på föreställningen. Detta ledde till ett tolv år långt uppehåll i Nordensons skådespelarkarriär, då han försörjde sig med olika småjobb. Lusten för skådespeleriet kom inte tillbaka förrän han erbjöds en roll i Hemsöborna.

Efter sin ”återkomst” som skådespelare har Nordenson blivit något av Patrik Eklunds musa – han har varit med i ett flertal av den unge regissörens kortfilmer, och enligt Eklund själv vill han ha med Nordenson i alla sina framtida filmprojekt. Förutom Flimmer har Nordenson även medverkat i Eklunds kortfilmer Situation Frank, Istället för abrakadabra och Slitage. Samtliga blev kritikerrosade.

Nordenson menar att han inte hade något problem att identifiera sig med sin karaktär i Eklunds första långfilm. Det som slog honom mest var Kenneths ensamhet, och det faktum att han var en av de få människor som faktiskt jobbade, men ändå var förtryckt. ”Den stukade mannen”, eller ”losern”, är en karaktär som Nordenson menar att han spelar med lätthet, eftersom han själv har upplevt liknande saker i sitt liv. Den typen av roller blir därför ett slags sökande i hans eget förflutna. Det han hittar vid sökandet handlar ofta om hans pappa, om känslan av att tappa kontakten med honom och att inte vara helt älskad som son.

På grund av sina sorgsna karaktärer, som Kenneth, är kanske inte Flimmer den bästa filmen att se på en dejt, trots att det är en komedi. Om du vill ha tips på filmer som passar, eller tips om olika dejtingsidor, kan du gå in på Nätdejtingtips.se.

Hur en film tas emot av publiken behöver inte stämma överens med hur den tas emot av filmkritiker. I många fall gör det inte heller det. Men det går inte att komma ifrån att kritikernas åsikter har en viss påverkan, framförallt inom branschen.

Flimmer har mottagits med blandade reaktioner av kritikerna. De flesta menar att det finns många små guldkorn i filmen, men att helheten inte riktigt lyckas. DN:s Fredrik Strage skriver till exempel att filmen har flera intressanta karaktärer och intriger, men att de olika intrigerna inte tillsammans bildar något lika skojigt eller rörande som ”The Office”. Jämförelsen beror kanske främst på att även ”The Office” är en komedi som utspelar sig i en kontorsmiljö. Strages intryck är att berättelsen först är ”rörig, sedan seg och slutligen irriterande.” Han känner inte igen Patrik Eklunds manusskrivande i denna film, eftersom han i sin Oscarsnominerade kortfilm ”Istället för Abrakadabra” hade skapat ett mycket välkonstruerat manus, medan manuset i Flimmer ”haltar”. Han anser också att scenografin och rekvisitan inte känns trovärdig, eftersom filmen ska utspela sig i modern tid, men kläder och inredning ser ut att vara från 1970-talet. Kanske hade det kunnat fungera om man hade dragit det ännu längre, verkar Strage mena, när han skriver att filmen som det är nu hamnar i ett slags tomrum mellan kitsch och verklighet.

Svenska Dagbladets recensent Hynek Pallas är mindre diplomatisk än Strage. Han kallar Flimmer för ”ett haveri”, och känner det som att allt ansträngt ska skruvas till i filmen. Han säger också att filmens enda behållning är ”att de flesta skådespelare levererar sina repliker vältajmat lakoniskt”. Han menar att den sorgsna och allvarliga delen av filmen hade kunnat bli bra och rörande, om det hade fått ”landa i oss”. Flimmer får två av sex tärningsprickar.

Även Metro ger Flimmer betyget två, men utav fem möjliga, så det är en något mer positiv bedömning. Den mycket kortfattade recensionen meddelar helt enkelt att filmen innehåller några enstaka kul scener, men att den blir ”tröttsam i längden”.

Hur man uppfattar en film, även en filmkritiker, kan påverkas av vilket sällskap man är i när man ser den, och vad man äter och dricker till filmen. En trevlig dryck till lugna filmkvällar hemma är whisky, som du kan köpa på Bodegashop.com

Flimmer är inte bara en komedi utan det finns också underliggande teman i filmen. Huvudrollsinnehavaren Kjell Bergqvist berättade för DN att han tycker om att spela ensamma losers som saknar självinsikt. Det kan vara därför han är så bra på att göra just det. Den norrländska kulissen till filmen passar väl för en film som bakom komedin kretsar kring ensamhet. Visuellt har filmen också fått mycket god kritik. Den är vacker och stämningsfull genom färgsättningen och landskapen som blir bakgrund till handlingen.

Regissören Patrik Eklund är duktig på att skildra losers och människor som kämpar i vardagen. Förutom Kjell Bergqvist har ytterligare en skådespelare som är duktig på den typen av karaktär valts ut till filmen, Jacob Nordenson. Det gav goda förutsättningar för att gestalta just ensamheten i den grå och trista vardagen som det är alltför enkelt att fastna i.

Komedi som visar på allvaret
Kanske är det som både Bergqvist och Nordenson pratar om i artikeln i DN; att vi blir allt mer ensamma. Vänner på Facebook säger ingenting om hur många vänner vi egentligen har. Just blygheten, som ibland sägs vara karaktäristisk för vårt land ställer till det när det gäller kommunikation. Främlingar pratar inte med varandra och vi kikar ut i trappen så att vi inte riskerar att möta grannen. Problemen med att ständigt vara uppkopplad, men aldrig få en äkta närhet är en del av filmens budskap enligt regissören Eklund. Kanske är det något vi alla borde tänka på. Redan 2010 framkom att unga hellre umgås på nätet i en rapport från Medierådet.

Eklunds bakgrund tar sig uttryck i filmen
Bakgrunden som hyllad kortfilmsregissör är enligt Eklund själv en av anledningarna till att filmen är speciellt utformad. Han tog helt enkelt med sig sina favorittrick med sig in i långfilmsvärlden. På sätt och vis kan Flimmer ses som flera kortfilmer i en lång film, då det finns flera historier i den som vävs samman. En recensent har till och med jämfört den med Twin Peaks då den ger samma känsla i det vackra visuella och människor som bär på olika historier. Oavsett om den liknelsen stämmer eller inte är Flimmer en film med flera bottnar. Du får själv avgöra om den är en film för dig eller inte, men för dig som gillar svensk film och annorlunda grepp är den mycket väl värd att se.

Regissören Patrik Eklund har mycket uppskattade och kritikerrosade kortfilmer i bagaget. Flimmer är hans första långfilm. Det kan självklart kallas en debut, men samtidigt är det här en regissör som bland annat blivit nominerad för en Oscar. ”Istället för Abrakadabra” som handlar om den krokiga vägen mot berömdhet som en trollkarl, var den film som gav Oscarsnomineringen 2010. I centrum står den unge man med en dröm. Filmen prisades tre år tidigare dubbelt upp på filmfestivalen i Göteborg. Det är en stor heder att bli utnämnd som publikens favorit och självklart inte heller fel att vinna ”Startsladden”. Det är priset för bästa kortfilm.

En annan stor merit för Patrik Eklund, som knappt trodde sina öron, var när kortfilmen ”Slitage” utsågs som bästa film av kritikerna under Cannesveckan 2009. Filmen kretsar kring två grannar och fick enligt Eklund själv sitt namn i absolut sista sekund. Trots det enligt honom misslyckade namnet blev filmen alltså mycket framgångsrik.

En erfaren debutant
Med andra ord är Patrik Eklund knappast ny i filmbranschen. En långfilm som ska utnyttja samma karaktäristiska svarta humor som en kortfilm innebär dock inte exakt samma utmaningar. Det kan hända att Eklund behöver regissera ett par långfilmer innan hans världsklass skiner igenom lika mycket där. Det återstår att se om han väljer att fortsätta på den banan eller även fortsättningsvis lägger störst vikt vid kortfilm. Även om Patrik Eklund idag bor i Stockholm använder han sin uppväxt i Arvidsjaur i sina filmer. Slitage utspelar sig just i Arvidsjaur och det lilla samhället återfinns även i Flimmer, som kom 2012.

Eklund i långfilmsformat
För dig som redan är såld på Eklund är det självklart ett måste att se filmen Flimmer. Det finns dock inte tillnärmelsevis lika många korfilmsfantaster som det finns långfilmsälskare i vårt avlånga land. Därför finns det en viss risk att du aldrig hört talas om Patrik Eklund. Då är Flimmer istället den perfekta introduktionen.

Flimmer kom 2012 så det är tyvärr för sent att se den på bio. Du får helt enkelt minnas alla de irriterande människorna som pratade under filmen, tuggummit som kletats fast under stolen och hur dyra popcornen var. Då är det inte så illa att krypa ner i soffan och se en bra film. För dig som kommit förbi hyrfilmerna på macken finns det gott om tjänster på nätet för att kunna se Flimmer. Ett bra exempel är C More Play hos Canal Digital, där filmen enkelt kommer hem till dig. Självklart får du gärna läsa mer om filmen här på sajten först.

Du som inte har sett filmen ännu och som (självklart) kommer att göra det snart kanske inte vill veta någonting alls om handlingen. Här avslöjas dock inga större delar av historien så du kommer inte att veta allt vad som ska hända eller hur filmen slutar! Du kan tryggt läsa vidare och ändå bli överraskad av filmen.

Flimmer är en komedi med Patrik Eklunds karaktäristiska svärta. Filmen utspelar sig främst på ett kontor och kan därför liknas vid den engelska kultklassikern The Office. Den skruvade humorn är helt klart besläktad med The Office. Dock består filmen av så mycket mer. Små sidohistorier vävs in i handlingen, något en del recensenter har upplevt som negativt. Inte alla dock, till exempel ger Onyanserat, som är en sajt om tv och filmer, fyra av fem i betyg i sin recension av filmen.

Huvudstoryn
Handlingen kretsar kring det utkonkurrerade företaget Unicom. Det har varit en viktig del av den lilla byn Backberga under en lång period, men nu krävs drastiska åtgärder för att det ska kunna leva kvar. Chefen vill lyckas med detta, men har inte de bästa förutsättningarna. Precis som i andra kontorskomedier så förekommer klassiska problem som att datorn går sönder precis när det var alltför länge sedan en back-up gjordes varpå en utskällning av datorteknikerna väntar. Det tillsammans med chefens problem att leda är något många (tyvärr) kan känna igen sig i. Handlingen kretsar kring frågan om det inkompetenta marknadsföringsföretaget ska kunna rädda Unicom. Det hela försvåras av att det tycks vara någon som utför sabotage. Kanske är det de helgalna aktivisterna som tagit på sig kampen för alla elallergikers rätt att slippa bli sjuka?

Karaktärerna
Genomgående gör skådespelarna goda insatser i filmen. Karaktärerna vaknar till liv och gestaltas på ett ofta tragikomiskt sätt. Till exempel gör Kjell Bergqvist och Olle Sarri trovärdiga rolltolkningar. De namnen är två av de kända svenska skådespelare som valt att medverka i filmen. Jakob Nordenson spelar Kenneth, en hunsad medarbetare som är helt hopplös på datorer och därmed har valt fel jobb. Tittaren önskar av hela sitt hjärta att han till slut ska få till den romans han önskar sig med städerskan, vars jobb borde försvåras av att hon har en fobi för spindlar. En del sådana bör en städerska stöta på under arbetsdagen. Huruvida det går med den saken får du se filmen för att ta reda på!