Filmen som gav Flimmer

Okej, föreställ dig att ”Twin Peaks” skulle ha utspelat sig i Sverige. Föreställ dig de täta norrländska skogarna och blanda det med Pistvakt och lite Kontoret – där börjar vi. Nu förstår du stämningen.

Mörk humor blandas på ett skickligt vis med medmänsklighet och stundvis vemod i denna film från 2012. I epicentret har vi telekombolaget Unicom, som är på väg att gå omkull med en duns och helt försvinna ner i ruinens brant. Företaget hade behövt lite hjälp, innan det gick så långt, kanske av ett företag som köper upp lån, som exempelvis capcito.com? Sedan har vi Backberga, en liten stad som drabbas av ett strömavbrott. Vad händer egentligen när strömmen är borta?

Det är svårt att avgöra när filmen utspelar sig, sett till kläder och teknik är det en ganska lång tidsepok som skulle kunna täckas in. Kanske är ambitionen att göra den just tidlös, men som tittare sitter jag istället och funderar på det när jag borde fokusera på filmen. Det är en skildring av människor som tiden till synes har lämnat bakom sig och sedan länge glömt bort.

Till stor del vilar filmen på karaktärerna, som bland annat genom Kjell Bergquist kommer till liv. Här spelar han en plågoande till chef som tycks njuta av att plåga sina anställda och om någon gör något dumt, eller om den inte lever upp till förväntningarna som han har. Då åker dumstruten på. Alltså på riktigt, en dumstrut, på huvudet. Framför alla andra.

En av de riktiga ljuspunkterna i filmen är när karaktären Karin (Saga Gärde) går i kognitiv terapi för sin spindelfobi. Och du minns vad jag skrev tidigare, va? Jo, precis det om strömavbrottet. Mitt under terapisamtalet blir hon sittandes i mörkret, med en utsläppt tarantel.

Och strömavbrottet i sig visar sig bero på sabotageverksamhet av en grupp elallergiker.

Du hör själv, eller hur? Det här är en film som ger flimmer framför ögonen, men som du ändå måste se. För vi känner igen oss, jag tror att vi alla gör det. Vi som vet att det finns en värld utanför Stockholmsområdet, där det finns byoriginal och dialekter som ingen människa kan förstå hur de har fått till.

Flimmer har fått vitt skilda recensioner, med allt från en stjärna av Sydsvenskan, till fyra stjärnor av bland annat Barometern och där emellan finns alla alternativ.

Flimmer blev Patrik Eklunds, 34, debut som manusförfattare och regissör när det kom till långfilmer. Tidigare har han varit involverad i en del kortfilmer där ”I stället för abrakadabra” (Instead of abracadabra) blev Oscars-nominerad i kortfilmskategorin 2008.

Patrik Eklund kommer från Arvidsjaur men är numera bosatt i Stockholm, i filmen märks det tydligt att han tagit inspiration från både och.