De allra flesta känner till genren dramakomedi som på ett genialiskt sätt kombinerar skratt och sorg. Seriöst innehåll blandas med komedi och de bästa filmerna slutar ofta lyckligt. Filmen Flimmer tar sig an kontorshumor och bygger vidare på en tradition som inleddes av den brittiske komikern Ricky Gervais i serien The Office i början av 2000-talet. Henrik Dorsin axlade den svenska versionen som kort och gott kallades Kontoret.
Småstadsbekymmer
Peter Englunds debut med Flimmer tar sig an många komiska aspekter som tilltalar vanliga människor. Handlingen kretsar kring det lilla svenska samhället Gumby i Norrbotten där det stora telekombolaget Unicom samexisterar och stundtals visar upp ett roligt men samtidigt komplext persongalleri. Man skojar med företagsstrukturen samtidigt som de anställda är en del av småstadens nätverk, trygghet och inneboende motsättningar. Denna kompott garanterar naturligtvis en hel del skratt och oväntade vändningar. Ortens största företag bidrar med både skvaller, bekymmer och förvecklingar.
Strömavbrott
Filmtiteln anspelar på det strömavbrott som blir helt avgörande för handlingen. En olycka orsakar avbrottet och dramatiken som följer introducerar både karaktärer och intriger. Tittaren får stifta bekantskap med företagets snobbiga VD som bara har moderniseringstankar i huvudet och ständigt funderar på hur produktionen kan ökas och utvecklas. Kanske hade Kjell Bergkvists chefsroll lyckats bättre med hjälp av en keps med tryck och en rejäl marknadsföringskampanj. Unicoms VD får dock rejält med mothugg av en grupp elallergiker som inte tvekar när det gäller att ta till extrema metoder för att stoppa utvecklingsplanerna.
Färgskalor
Förutom de bekymmer som både samhället och företaget brottas med bjuder filmen på en unik kombination av storslagen natur och norrländskt norrsken. Panoramavyer samsas med medvetna färgskalor för att skapa en specifik känsla samtidigt som kontorslandskapen och dialogerna ger upphov till skratt och kulturkrockar. 70-tals interiören speglar en miljö som på många sätt har stagnerat. Kontorslandskapen känns stundtals som övervintrade reliker från en annan tid som ofta vägrar att fungera som de ska. I denna miljö slår strömavbrottet ner som en blixt från klar himmel. De olika karaktärerna möter utmaningar och brottas med hopplöshet, hierarkier och monotoni.
Kärleksaffärer och missöden ger otaliga tillfällen för tittaren att dra ordentligt på smilbanden trots att karaktärerna kanske villar bort sig på vägen. Städerskan Birgitta, chefen Tord och kontorsarbetaren Kenneth är bara några exempel på de roller som publiken både kan sympatisera med, skratta åt och leva sig in i. Komedi och dramatik går hand i hand genom de olika scenerna samtidigt som oväntade händelser ställer till det lite extra här och där. Genom att syna något tillräckligt i sömmarna kan man hitta receptet till en lyckad film, eller i varje fall ett gott försök. Det värsta för en dramakomedi är att lämna publiken oberörd och så är inte fallet här.